En mammapresang
Tyget hittade jag i en Marimekko-affär som en stuvbit och den räckte precis. Det blev en liten liten bit kvar, som kan bli till en pytteväska eller ett par näsduksfodral nån gång. Tyget heter: Siirtolapuutarha, och är designat av Maija Louekari.
Det var en rolig väska att sy, med ett så stormönstrat tyg och att passa ut vilka bitar som skulle hamna var på väskan.
Jag har följt samma mönster som till den väska jag sydde om till mig. Modellen tycker jag är så bra, förutom axelbandet som brukar sno ihop sig till ett smalt band. Här tog jag ett axelband från en annan kasserad väska, där förstärkningen bl.a. är det svarta kantbandet. Det snyggaste hade ju varit om det var lila.
På baksidan finns en ficka med en röd dragkedja, där jag fäste ett glansigt lila band.
När man lyfter locket finns en ytterficka. Och väskan stängs med kardborrband. Väskan har en passpoal runt om och den har jag gjort själv. Plättlätt. Man syr bara ett kantband runt ett stadigt snöre o sen syr man fast det där man ska ha det. Ser mer proffsigt ut än vad det är krångligt att göra.
Till den här väskan hade jag inget färdigt innerfoder, eftersom jag återvann det tidigare till min väska. Så det var bara att göra ett nytt, och då använde jag bävernylon till insidan. Det krångliga var att få dragkedjan till den lilla innerficka att bli snygg. Nån gång borde jag göra ett mönster på denna väska om jag ska sy flera och flera lär det nog bli. :-)
Jag tycker själv att denna väska blev kanonbra och är himla snygg och hade Tyrvi bara blinkat lite fel med ena ögat - jaa, då hade jag tagit tillbaka väskan på en gång. Nu gjorde hon tyvärr inte det, men så var det ju en mamma-present till henne.






Vi stannar till och tittar på gåsen som står mitt i den forsande ån och undrar var gåsens andra ben är. 










Pärtan får en sparkbyxa i stl 56, och jag önskar att jag hade gjort vissa förändringar redan från början. Benmuddarna skulle kunna vara minst dubbelt så långa. Hon kommer att växa ur denna på en gång (medan Fiffiluren får en tröja att växa i). Här har jag i alla fall lyckats riktigt bra med kantbandningen, jämfört med den 


Om den inte passar så väl till byxorna går det väl bra med ett par vita tajts. Förresten så hade det kanske varit snyggare med vita ärmslut, men det såg jag först när den var klar. Tricket i tunikan är resårband och gummiband. Och kanske blev inte rynket så snyggt framtill. Ibland är jag faktiskt glad över att inte sy på beställning till andra. :-)







